För två år sedan inledde SIS, Swedish Standards Institute, tillsammans med 20-talet intressenter arbetet med att utveckla en svensk standard för kvalitet vid HVB (Hem för vård eller boende). Standardförslaget har nu skickats på remiss till nästan 100 remissinstanser, sista svarsdatum är 21 mars. Standarden kommer förhoppningsvis att publiceras nu i vår. Här skriver Dan Nilsson, ordförande för standardiseringskommittén, om arbetet.

Då, hösten 2015, var HVB-verksamhet mycket uppmärksammat, inte minst medialt och politiskt. Då konstaterades att det fanns många HVB-hem som bedrevs på ett bra sätt, var trygga och höll god kvalitet men samtidigt var den gängse uppfattningen att det fanns för många HVB-verksamheter, både offentliga som privata, som inte gjorde det. Det senare var självklart det främsta skälet till att arbetet med en svensk standard för kvalitet vid HVB inleddes. 

Deltagarna i arbetet kunde snabbt enas kring ambitionen att utforma en standard som skulle syfta till att ge ett bra och effektivt stöd för god kvalitet i en välfärdstjänst som kan ha stor och emellanåt avgörande betydelse för barn, unga och vuxna som av olika skäl hamnat i en svår livssituation. Detta förhållningssätt har också genomsyrat arbetet.

Nu två år senare har HVB-debatten falnat och HVB-området har fallit lite i glömska även om det naturligtvis inte gäller alla de som arbetar med och vid HVB-verksamheter eller ännu mindre brukare som av olika skäl erbjuds vård och stöd vid HVB-hem runt om i landet. Helt säkert är det också som så att det finns HVB-verksamheter som fortfarande inte når upp till rätt kvalitet vilket gör att en standard för kvalitet är lika relevant som för två år sedan.

En standard löser naturligtvis inte arbetet med ett framgångsrikt kvalitetssäkringsarbete utan behöver kombineras med ett målmedvetet arbete med hög kompetens och gott ledarskap. Däremot kan en standard, rätt använd, vara ett kraftfullt verktyg och en mycket god hjälp på vägen för kvalitetsmedvetna utförare och för upphandlande kommuner.

För utförare som redan har ett välutvecklat kvalitetsarbete kommer de krav som finns i standarden sannolikt inte vara oöverstigliga. Standarden ska kunna ge dessa utförare ett kvitto på att de är på rätt väg eller att de redan når upp till de kravområden som beskrivs i standarden. För de utförare som identifierar ett glapp i relation till kraven kan standarden förhoppningsvis ge stöd för en förbättring av kvaliteten i tjänsten, vilket kan vara minst lika viktigt om inte viktigare än att konstatera att kraven allra redan är uppnådda.

Sammantaget är det på tok för stora mänskliga och ekonomiska värden som står på spel för att vi inte ska försöka höja lägstanivån i kvaliteten vid HVB runt om i Sverige. Att investera i människor är klokt och då är det naturligtvis angeläget att göra det vi kan för att de medel som politiskt tilldelas till välfärdsområdet leder till så stor individ- och samhällsnytta som möjligt. Rätt använd kan en standard för kvalitetssäkring av HVB bidra till just detta.

Dan Nilsson
Standardiseringschef vård och omsorg, ordförande SIS kommitté för kvalitet i HVB