Logga in

SS-EN 1995 – Träkonstruktioner

Här publiceras frågor som inkommit till tolkningsgruppen med tillhörande svar. Frågorna och svaren är av naturliga skäl avidentifierade och i vissa fall förenklade för att bli tydliga. Förteckningen är tänkt att vara en hjälp för den som arbetar med tillämpningen av standarden. I vissa svar finns en notering att frågeställningen anses vara av särskild vikt vid framtida revidering av standardtexten i syfte att göra den tydligare och lättare att förstå. Innan man går vidare med sin frågeställning till tolkningsgruppens sekretariat bör man läsa igenom materialet för att försäkra sig om att frågan inte behandlats tidigare.

SS-EN 1995 – Gipsspik

Fråga: Med avseende på 3.7 i SS-EN 1995-1-1:2004 ska (P)
spik och klammer och skruv överensstämma med SS-EN 14592.
Kan man då utläsa från detta att även metallisk infästning för gipsskivor skall följa SS-EN 14592 om SS-EN 1995-1-1:2004 följs?
Enligt svensk lag skall med andra ord, förutsatt att ovanstående påstående stämmer, gipsskruv, -klammer, -spik följa den harmoniserade standarden SS-EN 14592 från och med 1 januari 2011.
Stämmer detta?

Svar: SS-EN 1995 behandlar inte gipsskivor utan bara träbaserade material. Detsamma gäller för SS-EN 14592.
Dock gäller SS-EN 1995-1-1 för bärande träkonstruktioner. De harmoniserade standarderna gäller för deprodukter som finns definierade i respektive standard.

SS EN 1995 Nedböjning

Fråga: En fråga kring ekvation 7.3 . Tolkar den som att nedböjningen av en kortvarig punktlast F på 1 kN, får ge en nedböjning på max 1,5 mm (som sviktkriteriet i BKR). Stämmer det att kravet kontrolleras endast med punktlasten F = 1 kN och att bjälklagets egentyngd inte ska medräknas?

Svar: Ja, det är korrekt uppfattat. Kravet på max 1,5 mm nedböjning gäller för en kortvarig punktlast på 1 kN; bjälklagets egentyngd skall inte medräknas.

SS EN 1995 – Material och utförandestandarder

Fråga: Jag har i uppdrag att införskaffa ev. material- ochutförandestandarder, som kan behövas för huskonstruktörer. SS-EN 338 och SS-EN 1194 är givna, menvad rekommenderas i övrigt? Vad gäller material så börkanske de vanliga k-skivorna, likt de som finns tabellerade i BKR, köpas in? Finns dessa sammanställda inågon standard eller dokument? Har avsnitt 5:4-5:6 iBKR ersatts av någon likvärdig standard i och med bytetill eurokoder?

Svar: Det finns en hel del normativa referenser till SS-EN 1995-1-1 (se avsnitt 1.2 i eurokoden), somtäcker alla de aspekter som nämns ovan. Restenav dessa avsnitt täcks av själva eurokoden och EKS.

SS EN 1995 – Bärförmåga på brickor

Fråga: Enligt SS-EN 1995-1-1, 8.5.2(3) framgår det att ”Bärförmåga hos en bricka bör beräknas med antagande av en karakteristisk tryckhållfasthet mot kontaktytan på 3,0 ”. Kan detta tolkas som att tryckhållfastheten hos trät vid en bricka för en axiellt belastad skruv, för exempelvis dimensioneringar av spännstags- och räckesinfästningar, får sättas till 3,0 ? Eller att texten enligt SS-EN 1995-1-1, 8.5.2(3) ställer krav på att endast brickan ska vara överstark, och att trät fortfarande ska dimensioneras för högst 1,0 ?

Svar: Detta ska tolkas på sådant sätt att tryckhållfasthetenhos trät vinkelrätt mot fiberriktningen får sättas till 3,0 . Orsaken till att man får använda ett så högt hållfasthetvärde för detta lastfall, är att belastningsytan är liten och att membraneffekter uppträder i träfibrerna längs med brickans randzon, samtidigt som en större hoptryckning accepteras i trämaterialet för detta lastfall. Jämför med SS-EN 1995-1-1 avsnitt 6.1.5, där man vid små upplagsytor beaktar dessa båda effekter med
och .
Man kan notera att det inte finns några begränsningar i SS-EN 1995-1-1 med hänsyn till brickans storlek. Nyligen utförda provbelastningar av syllar indikerar att uttrycket för tryckhållfastheten 3,0  inte bör användas för brickor större än 50 mm. Se referens nedan.

Girhammar, U.A., Källsner, B.: Design aspects onanchoring the bottom rail in partially wood-framedshear walls. CIB/W18 Meeting, Dübendorf, Zwizerland, August 23-27, 2009.

Denna tolkning stöds också av två läroböcker (har inte kontrollerat fler):
“Structural Timber Design to Eurocode 5” by JackPorteous and Abdy Kermany, United Kingdom, 2007.

“Design of timber structures” med kända profiler så somförfattare från de tekniska universiteten i Sverige, utgiven av Svenskt Trä 2011.

Det finns skäl att ändra texten i Eurokod 5 så att det tydligare framgår hur texten ska tolkas.

SS EN 1997 – Karakteristiskt värde på bärförmåga

Fråga: För Eurokod SS-EN 1995-1-1:2004, sid 27, kap. 2.4.3 används vid beräkning av bärförmåga. Var hittar man värden på , d.v.s. karakteristiskt värde på bärförmåga för trä?

Svar: I kap.3 SS-EN 1995-1-1:2004.2 anges hur manbestämmer hållfasthets- och styvhetsparametrar för träoch träbaserade material. I kap 3.2 (1)P hänvisas tillstandarden SS-EN 338 där karakteristiska hållfasthetsvärden (böjhållfasthet  draghållfasthet parallellt med fibrerna  etc.) för sågat konstruktionsvirkeredovisas. Om man exempelvis är ute efter att bestämmadet sågade virkestvärsnittets karakteristiska bärförmågaRk med avseende på dragning, får man denna genomatt multiplicera ft,0, k med det nominella värdet påtvärsnittsytan (se kap 2.4.2 (1)).

SS EN 1995 – Skjuvhållfasthet

Fråga: Enligt 6.1.7 (2) bör inverkan av sprickor beaktas vidberäkning av skjuvkraftsbärförmåga genom reduktionav balkbredden. Denna reduktion ger tillsammans meddet sänkta värdet på skjuvhållfastheten en mycket storreduktion jämfört med BKR.
Är det meningen att inverkan av sprickor alltid skabeaktas? Det slår mycket hårt på småhusbyggande,där vi ofta har korta balkar där tvärkraften är dimensionerande. Jag har hört att man i Danmark har manvalt att bortse från inverkan av sprickor.

Svar: De ”gamla” värdena för skjuvhållfastheten är för höga, eftersom de bestäms enligt en provningsstandard med osprucket material. I praktiken förekommer dock alltid sprickor, åtminstone efter någon tid. Detta gäller särskilt för limträ och mycket stora tvärsnitt hoskonstruktionsvirke. Hos typiskt svenska dimensionerav regelvirke borde det vara ett mindre problem. Jag vet inte vad den svenska nationella bilagan säger omdetta (jag har inte deltagit i standardiseringsarbetetunder senare år), men det är rimligt att välja  när det rör sig om normalt regelvirke som torkats i torkugn. Om man i Danmark tillämpar  även hos limträ har de ett säkerhetsproblem. I Trafikverkets regler används de rekommenderade värdena som anges i standarden.

SS EN 1997 – Spikplåt

Fråga: I tabell 2.3 finns γM angivet för spikplåt till 1,25. Men det finns inte angivet att det bör vara två olikavärden (ett för förankring och ett för stålkontroll). Här har flera andra länder gjort nationella val därdetta har separerats enligt nedan.
Man kan tänka sig att använda 1,0 för stålkontrollen, eftersom man då kan ta värden från SS-EN 1993-1-1. Är detta något som borde stå i NA för Sverige också?

Svar: Eftersom vi inte angett något nationellt val för punkten 2.4.1 i SS-EN 1995-1-1 är det de rekommenderade värdena som gäller. För spikplåtar är γM 1,25 och det är det värdet som ska användas. Detta gäller för spikplåten och det verkningssätt den har. För kontroll av stålet ska man använda sig av SS-EN 1993.
När det gäller kontrollen av hållfastheten hos plåtmaterialet (dragning, tryck och skjuvning) behöverman enligt 8.8.3 inte beakta inverkan avkmod (klimat och lastvaraktighet). Detta måste man närdet gäller förankringshållfastheten.
Naturligtvis är det rimligt att förutsätta en mindre variation i plåtmaterialets korttidshållfasthet än i trämaterialets korttidshållfasthet något som motiveraren lägre partialkoefficient för plåtmaterialet. Vi stöder därför principiellt förslaget att ha differentierade partialkoefficienter. Det som möjligen talar emot är att normen blir något mer komplicerad.

 

SS-EN 1995 - Hänvisning vid plywoodkvalitet

Fråga: Om jag i föreskrifter anger att plywood skall hålla kvalitetsklass F 20, måste jag då hänvisa till någon annan bestämmelse än SS-EN 1995-1-1? Måste jag hänvisa till t. ex SS-EN 12369-2:2011 för att alla skall veta vilken skiva som avses?

Svar: Nej, det räcker att hänvisa till SS-EN 1995-1-1:2004. I avsnitt 3.5 sägs att träbaserade skivor ska överensstämma med SS-EN 13986, vilken anges som en normativ hänvisning i avsnitt 1.2. Där hänvisas också till SS-EN 636. Både SS-EN 13986 och SS-EN 636 hänvisar i sin tur till SS-EN 12369-2.

Det är naturligtvis inte fel att hänvisa direkt till SS-EN 12369-2 eftersom det underlättar för användaren/byggaren.

 

SS_EN 1995-2 – Förskjutningslängd mellan stumfogar

Fråga: I avsnitt 6.1.2 (10) i SS-EN 1995-2 ges tre villkor som bestämmer erforderlig förskjutningslängd mellan stumfogar i intilliggande lameller inom ett avstånd av minst fyra lamellbredder. Vi har jobbat utifrån dessa tre kriterier i många år utifrån utkast av en ny utgåva av standarden och då tillämpat synsättet att förskjutningslängden inte får vara mindre än något av de tre kriterierna. Dvs att man väljer det kriterie som kräver max förskjutningslängd = störst bärförmåga. Den formulering som dock används i (10) med "MIN" framför kriterierna är olycklig och indikerar att man kan ta min värdet av dessa tre kriterier i likhet med hur det används i övrigt i standarden. Hur skall kriterierna tolkas, min värdet av de tre eller inte mindre än något av de tre? Om er bedömning är min värdet av de tre så kommer följdfrågan - vilken är den minbredd på balkar som man då får använda? Är det godkänt med 1,2 m:s förskjutning och mycket breda balkar?

Svar: Avståndet mellan stumfogar får inte vara mindre än l1, där l1 är det minsta av 2och 30och 1,2 m. 2d =1,2 m ger = 0,6 m stagavstånd. Om avståndet mellan förspänningsstagen är mindra än 0,6 m kan avståndet mellan stumskarvar också minskas, men så att det ändå är 2 stag mellan närliggande stumskarvar. Om avståndet mellan förspänningsstagen är större än 0,6 m, så gäller l1=1,2 m.

30t=1,2 m ger t= 0,04 m. Om t är mindre än 0,04 m kan avståndet minskas, t ex om man har lameller av smala brädor med tjockleken t=0,03 m så blir l1=0,9 m. Om t är större än 0,04 m, så gäller l1=1,2 m. Krav på min- eller max-tjocklekar på lameller anges inte.

 

SS-EN 1995-2 – Last vid kontroll av nedböjning

Fråga: Vilken last ska användas vid kontroll av nedböjning på en träbro?

TRVK Bro B.3.4.1 anger att dimensionering med avseende på deformationer ska utföras för frekventa lastkombinationer och med beräknad nedböjning av trafiklast < L/400.

SS-EN 1995-2 anger att nedböjning av karakteristisk trafiklast ska begränsas till L/400.

Nedan har vi gjort en genomgång av nedböjningskontroll med tillhörande last/lastkombination.

Alla normer förutom SS-EN 1995-2 anger frekvent last vid kontroll av nedböjning.

Storleken på last bör rimligtvis vara materialoberoende.

Då detta är motstridiga uppgifter, så har vi valt att tillämpa frekvent Last i de fall bron ska dimensioneras enligt TRVK Bro 11. Frågan är väl vad vi skall använda då vi inte dimensionerar mot TRVK bro utan direkt mot SS-EN 1995.

Är det en felskrivning i SS-EN 1995? Ett enhetligt synsätt behövs oberoende om man dimensionerar enligt TRVK bro som krav eller direkt mot SS-EN 1995.

Kontroll av fria utrymmen under bron lastkombination
Frekvent 
TRVK Bro 11, B.1.4

Begränsning av nedböjning (L/400 för väg & GCbroar)                          
Lasternas frekventa värden                                   
TRVK Bro 11, B.3.4.2.1

Brukbarhetskriterier vägbroar, Bestämning av deformation                   
Frekvent lastkombination                                    
SS-EN 1990, A.2.4.2 (3) ANM. 1

Betongbroar;
?
SS-EN 1992-1, 7.4.1 SS-EN 1992-2, 7.4.1

Stålbroar, funktionskrav vägbroar, Beräkning av deformation              
Frekvent lastkombination                                    
SS-EN 1993-2, 7.8.1 (2)

Träbroar, Begränsning av deformation (< L/400-500 för vägbro?)       
Karakteristisk trafiklast                                        
SS-EN 1995-2, 7.2, tabell 7.1

Träbroar, Begränsning av deformation (< L/200-400 för GC-last?)     
Karakteristisk trafiklast                                        
SS-EN 1995-2, 7.2, tabell 7.1

Nedböjning av trafiklast inklusive gångbanelast (< L/400)                  
-                                                                                     
TRVFS 2011:12, 35 kap. 2 §

Svar: Bruksgränstillstånd definieras för att undvika stora nedböjningar eller vibrationer, som skulle kunna försämra användbarheten, utseendet eller komforten. Jämfört med brottgränstillståndet, är beräkningar i  bruksgränstillståndet inte avgörande för säkerheten för personer eller svåra skador på egendom.

Vid dimensionering är följande lastkombinationer aktuella i bruksgränstillståndet: karakteristisk lastkombination (för irreversibelt tillstånd,  t.ex. uppsprickning) och frekvent lastkombination (för reversibelt tillstånd, t.ex. nedböjning) samt kvasi-permanent lastkombination (för långtidslast, t.ex. vid krypning, uppsprickning). Om ett irreversibelt bruksgränstillstånd överskrids uppkommer en permanent skada, t.ex. en stor permanent nedböjning av en balk. Om ett reversibelt bruksgränstillstånd överskrids uppkommer en tillfällig olägenhet, t.ex. en tillfälligt stor nedböjning av en balk vid kortvarig hög last som upphör när lasten minskar. Man bör uppmärksamma att lastens frekventa värde inte är samma sak som en frekvent lastkombination där flera laster kan ingå.

För Svergie gäller följande enligt Trafikverket:

Enligt TRV FS 2011:12 gäller för Sverige: Nationella parametrar till SS-EN 1995-2, kapitel 7.2, 2§: Råd: Nedböjning av trafiklast inklusive gångbanelast  bör begränsas till l/400. (VVFS 2008: 400).

TRVK Bro 11 anger att dimensionering med avseende på deformationer ska utföras för de angivna lasternas frekventa värden. Beräknad nedböjning av trafiklast ska för väg- samt gång- och cykelbroar inte överstiga 1/400 av den teoretiska spännvidden.

För dimensionering enligt bara Eurokod är rekommendationerna mer otydliga:

I kapitel 7.2, tabell 7.1, i SS-EN 1995-2 finns rekommendationer för nedböjning för två typer av laster:

Karakteristisk trafiklast och Last av gång- och cykeltrafikanter eller låg trafiklast.

Den andra lasttypen (Last av gång- och cykeltrafikanter eller låg trafiklast) är otydlig vad som avses, då last av gång- och cykeltrafikanter är en typ av trafiklast, enligt SS-EN1991-2, Kapitel 5 Laster på gångbanor, cykelbanor samt gång- och cykelbroar. Karaktersistiskt eller frekvent värde eller lastkombination anges inte heller. Detta borde förtydligas i SS-EN 1995-2, vilka laster och lastvärden som avses. 

En motsvarande fråga har redan besvarats av Trafikverket som konstaterar att det är SS-EN 1990 som gäller eftersom det där i en princip (P) anges att för reversibelt bruksgränstillstånd ska frekvent värde användas.

I SS-EN 1990 anges följande i avsnitt 4.1.3:

”(1)P Andra representativa värden för en variabel last ska vara enligt följande:

(a) kombinationsvärdet, representerat av produkten ψ0 Qk, som tillämpas för verifiering i brottgränstillståndet

och i irreversibla bruksgränstillstånd (se kapitel 6 och bilaga C);

(b) det frekventa värdet, representerat av produkten ψ1Qk, som tillämpas för verifiering”

Så enligt SS-EN 1990 ska karakteristisk kombination (6.14) tillämpas på irreverisbla tillstånd och frekvent kombination (6.15) tillämpas på reversibla tillstånd.

Vidare anges i SS-EN 1990 bilaga A2 Tillämpning för broar följande:

”(4) De lastkombinationer som anges i uttrycken 6.14a till 6.16b bör tillämpas vid verifiering i bruksgränstillstånd.

Ytterligare regler, för verifiering av krav beträffande deformationer och svängningar, ges i A2.4.”

 

SS-EN 1995-1-1 - Skillnad mellan tvåsidigt och ett fyrsidigt fritt upplagt träbjälklag

Fråga: Jag söker information om vad de stora skillnaderna är mellan ett tvåsidigt och ett fyrsidigt fritt upplagt träbjälklag rent definitionsmässigt. I en artikel som jämför olika länders nationella val i Eurokoderna gällande vibrationsdimensioneringen (avsnitt 7.3 i EK5), så använder sig olika länder av olika upplagsförhållanden. Antingen tvåsidigt eller fyrsidigt, men jag kan inte hitta någon direkt definition om vad som är vilket.

Svar: I den svenska versionen står fyrsidigt upplagt men vad det betyder är inte helt klart. Det handlar om bjälklag som bjälkar i en riktning och skivor i den andra. Det är klart att bjälkarna ska ha ett upplag t. ex en regelvägg. Skivorna kan ha upplag en bjälke som antingen bär själv eller är understödd av en vägg. För skivorna är det klart att en bjälke i kanten är ett upplag men om det inte klart att den är ett upplag för bjälklaget. Det kan vara anledningen till att man översatt olika. Min bedömning är att det inte spelar någon roll. Reglerna är baserad på en metod utvecklad av Sven Ohlsson då vid CTH och han kan måhända bidra med en säkrare tolkning.

I SS-EN 1995-1-1 finns inte någon möjlighet att välja olika beräkningsmodeller för impuls eller frekvens. Att olika länder skulle ha olika modeller framstår därför som underligt, om egenskapskravet bärförmåga, stadga och beständighet regleras genom eurokoderna i dessa länder. Om en del länder har andra modeller än de i eurokoden angivna beror det nog i så fall på att de på eget bevåg har infört något i den nationella bilagan som det inte finns stöd för i eurokoden.

Ett träbjälklag har vanligtvis endast någon nämnvärd böjstyvhet kring en rotationsaxel, medan t.ex. betongbjälklag ofta har en avsevärd böjstyvhet kring två axlar. I dag bygger vi i vissa fall träbjälklag som massiva (korslimmade) konstruktioner. Dessa träbjälklag har en böjstyvhet som är av samma storleksordning kring båda axlarna. Detta leder till styvare bjälklag, särskilt vid fyrsidigt upplag eller för en punktlast. Om man för ett sådant bjälklag endast räknar rotation kring en axel erhålls felaktiga värden på både nedböjning och frekvens/impuls.

Ytterligare information/referenser finns i Boverkets handbok Svängningar, deformationspåverkan och olyckslast. http://www.boverket.se/globalassets/publikationer/dokument/1994/svangningar_deformationspaverkan_och_olyckslast.pdf 

 

SS-EN 1993-1-1 och SS-EN 1995-1-1 Stålförstärkta träbalkar

Fråga: För att beräkna (i mitt fall stålförstärkta träbalkar) m.h.t. kapitel 6.3.3 och ekvation 6.31 i SS-EN 1995-1-1 ska σ krit beräknas m.h.t. 5 % fraktiler för styvhetsvärden. Dock anges endast stålets styvhetsvärden i medelvärden.

Hur ska man handskas med denna problematik? Om standardavikelsen anges kan jag på egen hand räkna 5 % fraktilen vid normalfördelning, dock anges detta inte i SS-EN 1993. Går det att få reda på standardavikelsen för stålets E modul och G-modul eller helst 5 % fraktilen för dessa parametrar.

Svar: Frågan hur man ska göra med konstruktioner av blandade material behandlas inte i Eurokoderna utom i SS-EN 1994 som behandlar samverkan mellan stål och betong. En rimlig tolkning är att använda reglerna för det dominerande materialet. Här är det då fråga om att bedöma vilket av materialen som bidrar mest till den aktuella bärförmågan, vilket fordrar en viss insikt.

Om det är trä som bidrar mest så utgår man från SS-EN 1955-1-1 men den behandlar endast trä. För stålet bör man använda SS-EN 1933-1-1och dess definitioner av materialegenskaper som inte är definierade som fraktilvärden. Stålet räknas om till en ekvivalent träarea med faktorn Estål/Eträ. E-modulen för stål varierar så lite att man alltid använder 210 GPa och det kan göras även i detta fall. När det gäller hållfastheten hos stål är de karakteristiska värdena ungefär 1 percentiler men använd dem i alla fall.

 

EN 1995-1-1 Vippning för träbalk

Fråga: Håller på och tittar på vippning för en träbalk och har lite problem att hitta värdet för skjuvmodulens 5-procentsfraktil. Den skall användas för att beräkna kritisk böjspänning enligt SS-EN 1995-1-1 kapitel 6.3.3 och formel 6.31. Har letat i olika litteratur och hittar inte värdet angiven i balktabeller. I SS-EN 1194 finns endast vanlig skjuvmodul att hitta för olika trä- och hållfasthetstyper.

Var hittar jag värdet för skjuvmodulens 5-procentsfraktilen angiven?

Avser Kv-värdet vridstyvhetens tvärsnittsfaktor?

Svar: SS-EN 1194 är ersatt av SS-EN 14080:2013. I SS-EN 14080:2013 anges skjuvmodulen Gg,05. För GL 20c till GL32c anges Gg,05 till 540 MPa. För GL 20h till GL 32h anges samma värde, 540 MPa för Gg,05Kv är detsamma som Itor

 

SS-EN 1995-1-1 – Kontrollplan för träkonstruktioner

Fråga: Jag har en fråga angående kontrollplan för träkonstruktioner enligt SS-EN 1995-1-1 avsnitt 10.7. Finns det någon handbok med tips på hur man utformar en sådan? Jag tänker mig något liknande den handbok som finns för stål, Handbok för tillämpning av SS-EN 1090-2, från SBI. Eller har någon hos Er något tips på var jag kan leta och få inspiration?

Svar: Några exempel på publicerade kontrollplaner för just träkonstruktioner enligt SS-EN 1995-1-1 avsnitt 10.7 känner vi inte till. Ett förslag kan vara att titta på kontrollplaner som kvalitetsansvariga använder till småhus och vidareutveckla en sådan.

En allmän kontroll ska alltid göras av att utförandet stämmer överens med konstruktionshandlingarna. Utöver den allmänna kontrollen ska även särskilt viktiga delar kontrolleras särskilt beroende på konsekvenserna av ett brott. Utförandekontroller benämns grundkontroll och tilläggskontroll i 14 – 18 §§ i avdelning A respektive 1 § i avdelning B i EKS 9. Dessutom krävs alltid dimensioneringskontroll för konstruktionsdelar i säkerhetsklass 2 eller 3.

Byggherren ska också se till att mottagningskontroll görs för att verifiera att de material och de egenskaper dessa antas ha och som är en förutsättning för dimensioneringen också används i det faktiska byggnadsverket.

 

SS-EN 1995-1-1 – Tryckspänningar vinkelrätt fibrer

Fråga: Vi håller på uppdatera våra dimensioneringsprogram efter SS-EN 1995-1-1-, upptäckte då att materialvärden för tryckspänning vinkelrättmot fibrer (fc90k) drastiskt har förändrats från BKR 2003. Vi får problem med t. ex upplagslängder för balkar som nu blir betydligt mycket längre. Varför har det förändrats?

Svar: Skillnad i värden beror på typ av provningsmetod som använts vid bestämning av tryckhållfastheten. För flervåningsbyggnader i trä kan höga tryckspänningar vinkelrätt fibrerna orsaka besvärande deformationer om inte anpassningar i konstruktionen görs för att undvika detta. Ett interimistiskt förslag till tryckspänning vinkelrätt fibrerna har tagits fram. Det är dock inte införlivat i EKS 9.

Ett remissförslag till EKS 10 lyder:

"

Stycke 2.4.1(1)P

Allmänt råd

7a § Om verifiering för tryck vinkelrätt mot fiberriktningen avser dimensioneringssituationer där konsekvensen enbart är förhöjda deformationer som inte har någon väsentlig inverkan på systemets stabilitet och bärförmåga kan γ= 1,0 och kmod =1,0 användas när dimensionerande hållfasthet fc,90,dberäknas. Exempel på sådana fall är intryckning av reglar mot syll och hammarband i låga byggnader, samt upplagstryck mot balkar. För fall där intryckning av träet kan bedömas påverka bärförmågan (t.ex. lokalttryck i fackverk som kan indirekt påverka bärförmågan hos träelement i fackverket) eller där deformationer har väsentlig effekt för funktionen (t.ex. vid höga byggander där deformationer adderas över många våningsplan) bör i tabell 2.3, i SS-EN 1995-1-1 rekommenderade partialkoefficienter användas. För andra materialvärden används i tabell 2.3 i SS-EN 1995-1-1 rekommenderade partialkoefficienter. (BFS 2015:xx)."

 

SS-EN 1995-1-1 – Träbaserade skivor och spik

Fråga: Har två frågor kring spik och ekvation (8.26). Räknas träbaserade skivor som ”timber” för att räkna spik i träbaserade skivor? Hur hanterar man spik i träbaserade skivor?

Svar: Spik enligt standardutförande skall vara CE-märkt enligt SS-EN 14592. Genomdragshållfastheten kan beräknas enligt ekvation (8.26) i SS-EN 1995-1-1 om den inte provas fram. I ekvation (8.26) anges att virkets karakteristiska densitet skall användas. I SS-EN 14592 anges att man räkna fram genomdragshållfastheten med relevanta uttryck enligt SS-EN 1995-1-1 i annat fall provas fram. Tolkningen blir att för annat material än virke, t.ex. träbaserade skivor skall genomdragshållfastheten provas fram. 

 

EN 1995-1-1 – Lastkombinationer och varaktighet

Fråga: Varför är det den kortvarigaste lasten i en lastkombination som bestämmer grupptillhörigheten vid bestämning av materialvärde i brottgränstillståndet?

Svar: Vid en statistisk beräkning av tillförlitlighet med hänsyn till lasternas varaktighet, uppträdande och materialets hållfasthetsegenskaper blir det så här. Det innebär också att man måste kontrollera andra lastkombinationer med tanke på varaktighet. (se t.ex. artikel från Aalborg Universitet; "Reliability Based Calibration of Load duration factors for Timber Structures").

 

SS-EN 1995-1-1 - Inträngningsdjupet för den gängad del, lef

Fråga: Om man ska beräkna karakteristisk utdragsbärförmåga enligt ekvation (8.38) i SS-EN 1995-1-1 så stöter man på variabeln lef.

Definitionen under formeln lyder:

" lef    är inträngningsdjupet för den gängade delen, i mm;"

Om man ska fästa en 10mm plåt (genomsticksmontage) och har en delvis gängad skruv (t.ex. 100 mm skruv med gängdiameter 12, halsdiameter 8 och gänglängd 60 mm), ska lef vara 100-10=90mm eller 60mm d.v.s. motsvara inträngningsdjup eller effektiv gänglängd?

Svar: Den gängade delen enligt förslaget ovan är 60 mm.

 

SS-EN 1995-1-1 - Tvärkraftskapacitet i trä

Fråga: Jag undrar över det här med tvärkraftskapaciteten i trä, SS-EN 1995-1-1 avsnitt 6.1.7(2).

Där står det att det är kcr=0,67 som gäller för konstruktionsvirke och limträ. Det verkar ju stämma med vad SIS svarar på en fråga om skjuvkapacitet (se länk: www.sis.se/tema/eurokoder/FAQ-ssen-1995/)

I EKS 9 står att ”För limträ och virke helt eller delvis exponerat för nederbörd och solstrålning bör kcr=0,67 användas…”.

Jag tycker inte att informationen är entydig och undrar om någon kan återkoppla och informera om vad som gäller?

Svar: Det är en fråga om fuktpåverkan och därmed risk för sprickbildning. Stora ändsprickor som fortsätter förbi upplaget och in på balken bedöms reducera bärförmågan med avseende på skjuvning. Ett väderexponerat läge ökar risken för sprickbildning.

 

EN 1995-1-1 – Dimensionering av skruv

Fråga: Är det rätt uppfattat att förband med genomgående bult, (d.v.s. där gängorna i bulten enbart håller mutter och kontaktytan för bulten mot trä är slät) skall räknas enligt avsnitt 8.5 [skruvförband], medan alla skruvar där gängorna skär genom trä skall dimensioneras enligt avsnitt 8.7 [Förband med träskruv]? Benämningen på avsnitten är något förvirrande.

I avsnitt 8.5.1.3 finns en hänvisning till avsnitt 8.2.3 [förband stål mot trä]. Avsnitt 8.7 saknar liknande hänvisning men jag antar att samma regler gäller även för träskruv?

Svar: Ja, skruv (bult) med gänga avsedd endast för mutter och bricka i övrigt slät (det kan vara en metallgänga utefter hela skruvstammen också) ska dimensioneras enligt avsnitt 8.5 och träskruv enligt avsnitt 8.7.

 

SS-EN 1995-1-1 – Krav på provningsförfarande vid CE-märkning

Fråga: I flertalet leverantörers material tillgodoräknas högre värden än vad SS-EN 1995-1-1 anger med avseende på förband mm. Exempel på detta är JOMA och Simpson Strong-Tie som generellt frångår regeln i avsnitt 8.2.3 (1) (som definierar skillnaden på huruvida en plåt skall betraktas som tunn respektive tjock) och generellt räknar med ekvationer för tjock plåt även om plåten är tunn enligt ovanstående avsnitt. Detta motiveras med att de har sökt och fått ETA (European Technical Assessments) för sina produkter och då kunnat påvisa att fästdonet pga. dess utformning beter sig som inspänt trots att plåten är tunnare än diametern för fästdonet. Jag antar att detta kan räknas in under avsnitt 5.2 i SS-EN 1990 där det står att dimensionering får baseras på provning. Min fråga är vilka krav som ställs på provningsförfarandet? Det finns vägledning i bilaga D men är det automatiskt säkerställt att kraven där är uppfyllda om tillverkaren fått ett ETA för sin produkt?

Svar: Ett ETA, eller EAD (European Assessment Document) som det numera kallas, skall följa gängse principer för utvärdering av provningsresultat. Provning och värdering av provningsresultat regleras enligt EN-standarder. Det kan dock finnas nationella skillnader i krav som gör att en produkts egenskaper relateras olika. Utfärdande av EAD sker efter ett remissförfarande där medlemsländerna deltar. För Annex D gäller dock att tabellen D1 inte får användas i Sverige.

Regeln om tabell D.1 gäller först från och med den 1 januari 2016. Under en övergångsperiod kan andra regler användas. Om man misstänker att prestandan hos en byggprodukt inte överensstämmer med deklarerade uppgifter kan man anmäla detta till Boverkets marknadskontroll. Som huvudregel bör man dock lita på de uppgifter som ges för produkter som har en prestandadeklaration och som är CE-märkta.

Den TAB (Technical Assessment Body) som tar fram en ETA bör kunna ge mera uppgifter om grunderna för bedömningen. Om de kan göra det beror på om den tagits fram under CPD (byggproduktdirektivet) eller CPR (byggproduktförordningen) och om en ETAG (European Technical Approval Guidelines), EAD eller CUAP (Common Understanding of Assessment Procedure) ligger till grund för en ETA.

På hemsidan för EOTA (European Organisation for Technical Assessment) kan man eventuellt hitta en vägledning för att ta fram en EAD/ETA för en produkttyp.

 

EN 1995-1-1 – Konstruktionsplywood och CE-märkning

Fråga: Vad är det för regler som gäller för konstruktionsplywood? Kan man översätta P 30 till en SS-EN-standard?

Svar: Konstruktionsplywood skall numera vara CE-märkt enligt SS-EN 13896. Plywood klassas numera på ett annorlunda sätt än tidigare. Tekniska klasser är EN 636-1 S plywood i torrt klimat, EN 636-2 S i fuktigt klimat och EN 636-3 S för utomhusbruk. S står för ”Structural”. Ur dimensioneringssynpunkt så skall det också finnas uppgift om böjhållfasthet, E-modul och densitet. Det finns klassningar där man klassar böjhållfastheten räknat på hela tjockleken. T.ex. F15/5 som innebär att karakteristisk böjhållfasthet är 15 MPa räknat på alla fanér, hela tjockleken i ytfanérens fiberriktning och 5 MPa vinkelrätt ytfanérens fiberriktning. E-modul klassas på samma sätt t.ex. E70/30 som anger 7000 MPa parallellt med ytfanérens fiberriktning och 3000 MPa vinkelrätt ytfanérens fiberriktning. Ytterligare hållfasthetsegenskaper kan lämnas av plywoodproducenterna i produkternas prestandadeklaration.

 

SS-EN 1995-1-1 - Total stabilisering av ett byggnadsverk

Fråga: Vilka krav ställs i SS-EN 1995-1-1 gällande total stabilisering av ett byggnadsverk?

Jag utför lastnedräkning och konstruerar olika konstruktioner, men för det mesta är inom småhusbyggnad och upptill 2,5 - 3 våningsplan (som stomme är trä - och stålkonstruktioner). I byggprojektet av industrihallar har det hänvisat till BKR-2:112 för totalstabilitet. I mitt arbete utgår jag ifrån SS-EN 1990 och 1991 samt respektive Eurokod avseende val av stommaterial plus EKS 9, för verifiering av bärförmåga mm. För horisontalstabilisering av träregelstommar använder mig av boken av B. Källsner och U. A. Girhammar, som ett komplement

Svar: Det som brukar tolkas som ett byggnadsverks totalstabilitet, förutom geoteknisk stabilitet och stabilitet med hänsyn till seismisk påverkan är byggnadsverkets statiska stabilitet som en samverkande helhet eller samverkande enheter. Olika stomtyper kräver olika former av systemanalyser och olika enskilda stomelement kräver olika typer av analyser. I SS-EN 1990 avsnitt 2 Krav, beskrivs generella krav på ett bärverk. I de övriga eurokoderna finns anvisningar till stabilitetsanalyser med avseende på material. Fortskridande ras och hur den analysen skall tillämpas finns i en separat standard.

 

SS-EN 1995-1-1 – Figur 7.2

Fråga: I figur 7.2 anges beteckningen b för y-axelns variabel. Skall inte den vara "ny" d.v.s. impulshastighetsrespons(mm/N/s2)?

Svar: b i sorten m/Ns2 är en konstant som är beroende av a = w/F (mm/kN). Kurvan har tre delar; b=110-15ab =160-40a, 180 - 60a. ”ny”, ν beräknas genom uttrycket.

 

SS-EN 1995-1-1 – Tvärkraftsberäkning för träskruv

Fråga: I avsnitt 8.7.1 Tvärkraftsbelastade träskruvar, anges i (3) att om villkoren enligt (2) inte är uppfyllda ska en effektiv diameter baserad på 1,1 × kärndiametern (def) användas för beräkning av bärförmågan. Vilka formler gäller detta för? Jag har ett förband med tjock stålplåt och franska träskruvar. Eftersom > 6mm hänvisas jag först till avsnitt 8.5.1 där det finns "allmänna formler" där jag skulle kunna använda def? Sedan ser jag i 8.5.1.3 en hänvisning till 8.2.3 och där hittar jag fler formler där def skulle kunna användas? Ska def användas överallt eller bara på vissa av ställena?

Svar: Det gäller för tvärkraftsberäkning. För träskruv med def > 6 mm gäller reglerna i avsnitt 8.5.1. För träskruv med def högst 6 mm gäller avsnitt 8.3.1. Generellt bör dock vid kontroll av tvärkraftshållfastheten minsta diametern användas, dvs. def.

 

SS-EN 1995-1-1 - Axiellt belastade spikar

Fråga: I avsnitt 8.3.2 Axiellt belastade spikar, ekvation 8.24 (b), kombineras fax,k med t. I den underliggande texten anges att fax,k  avser spetsänden och att t avser spikhuvudsidan(?). Har jag missat något eller skall det verkligen vara så? fax måste väl anges separat för virkesdel 1 eller 2? I en jämförelse med figur 8.4 (a) och hur formel (8.24) skall se ut i ett tveskärigt förband enligt figur 8.4 (b) är också höljt i dunkel.

Svar: Skär brukar man bara använda vid tvärkraftsbelastning. I ekvation 8.24 är 8.24 a utdragskapaciteten för den spetsanslutna delen. Ekvation 8.24 avser den del där det kan bli genomdrag av skallen. Där tillgodoräknas både skallen genomdragskapacitet och den delen av spikstammen som finns i virkesdelen mellan spikskalle och nästa virkesdel, se figur 8.8 a. Om det är olika virkeskvalitéer i de olika delarna så blir det ett fax för varje del.  Avses tre delar som sammanspikas och spiken belastas axiellt så blir principen lika de som används i ekvation 8.24. Virkesdelen närmast skallen beräknas enligt 8.24b. Skall de övriga två delarna gemensamt ta upp draglasten så gäller ekvation 8.24a för de delarna. Är mothållet på den delen som är närmast spetsen blir det ekvation 8.24a på den delen. Den minsta kapaciteten dimensionerar. Alltså tillämpning av båda ekvationerna i 8.24. b för spetsdelen och a för de övriga.

 

SS-EN 1995-1-1 – Ekvation (8.10a)

Fråga: Har en fråga angående ekvation 8.10a: Varför får man i denna formel ej tillgodoräkna sig linverkan i förbindaren (d.v.s. en ytterligare term Fax,Rk/4 saknas?). Överallt annars i ekvationerna så får man tillgodoräkna sig linverkan då förbindaren är vinklad. Jämför man med ekvation 8.6c som bygger på en snarlik brottmod fast vid trä mot trä så får man räkna så. Har man glömt denna term eller ska det vara så?

Svar: Ekvation 8.10a finns inte och jag antar att du menar ekvation 8.10c. Varje uttryck motsvarar en brottmod som visas i figur 8.3. Brottmoden c visar ett rent bäddhållfasthetsbrott. Spiken är rak och någon flytled i spikstammen uppstår inte. Det är 90° vinkel mellan spik och tvärkraft. I fallet 8c, figur 8.2 är spiken vinklad i förhållande till tvärkraften. 

 

SS-EN 1995-1-1 - 5 % -fraktilen för E-modulen

Fråga: När jag läser SS-EN 1995-1-1, sid 92-94  ser jag att man behöver 5 % -fraktilen för E-modulen. Hur kan man beräkna den?

Svar: Hållfasthetsegenskaperna för virke anges i standarden SS-EN 338:2009. Ett alternativ kan vara att använda Träkonstruktioner EK 5, Materialegenskaper och dimensioneringsregler för balkar, pelare och förband (SP rapport 2011:36).

 

SS-EN 1995-1-1 – Konstant belastning av klammer

Fråga: Läser i SS-EN 1995-1-1 att klammer måste vara räfflad om den ska utsättas för konstant belastning. Stämmer detta, utan undantag? Jag är i behov av klammer för infästning av innertaksskivor vilket innebär att de är konstant belastade?

Svar: I SS-EN 1995-1-1  avsnitt 8.4 Klammerförband, presenteras inte karakteristisk utdragsbärförmåga för klammer. Dock kan visst stöd fås från reglerna i avsnitt 8.3 Axiellt belastad spik, med några undantag i avsnitt 8.3.1.1.(4) om flytmoment, 8.3.1.1(6) diameter > 8 mm och 8.3.1.2(7) förborrning. I avsnitt 8.3.2(1) anges ”Spikar som belastas axiellt med permanenta laster eller långtidslaster ska vara av typen kamspik”. Tolkningen skulle då bli att släta kramlor inte kan användas vid permanenta lastfall.

 

SS-EN 1995-1-1 – Effektiv flänsbredd

Fråga: Vid beräkning av effektiv flänsbredd, för en T-balk (plywood som fläns och K-virke som liv) använder jag mig av SS-EN 1995-1-1, avsnitt 9.1.2 – Limmade balkar med tunna flänsar.

I mitt fall är det en konsol som ska beräknas (taktass) och plywooden ligger vinkelrät mot liven. Detta ger då; skjuvdeformation = 0,1× L och skivbuckling = 25×hf. Där L = Balkens spännvidd och hf = tjocklek på plywood (fläns) enligt tabell 9.1

Enligt detta blir alltid skjuvdeformationen dimensionerande när; L = 0,8 m – 3 m, och hf = 16 mm.

Är detta rätt tolkat eller ska man tänka annorlunda när man beräknar en konsol?

Svar: L anges som balkens spännvidd som är avståndet mellan två stöd och tolkas som avståndet mellan momentnollpunkter i en kontinuerlig balk. Tolkningen för en konsol blir 2 x konsolängden.

Publicerad 2016-09-26

Till toppen av sidan