I denna standard fastställs principer och riktlinjer för att utarbeta dokument på klarspråk. I riktlinjerna beskrivs i detalj hur principerna tolkas och tillämpas.

Denna standard vänder sig till alla som tar fram, eller bidrar till att ta fram, dokument. Klarspråk används vanligtvis för att ta fram dokument som vänder sig till en bred allmänhet. Men klarspråk är också möjligt att använda för till exempel teknikinformation, juridiska texter eller för texter skrivna på kontrollerade språk.

Dessa principer och riktlinjer är möjliga att tillämpa på de flesta (om inte alla) skrivna språk, men exemplen är bara på svenska.[1]

I standarden beskrivs de viktigaste aspekterna av klarspråk, men med följande begränsningar:

–     Denna standard omfattar inte alla typer av kommunikation. Standarden går bara att tillämpa på tryckt eller digital information, huvudsakligen i textform.

Anmärkning 1      De som arbetar med andra typer av kommunikation, till exempel poddar och videor, kan dock också ha nytta av detta dokument.

–     Denna standard omfattar inte befintliga tekniska riktlinjer om tillgänglighet för digitala dokument, men standarden kan ändå tillämpas på sådana dokument.

Anmärkning 2      De som skriver digitala dokument kan använda Web Content Accessibility Guidelines[4] och EN  301  549 för vägledning om tillgänglighet.[2]




[1] Svensk nationell anmärkning: I den här svenska översättningen har exempel valts utifrån, och anpassats till, svenska förhållanden.