Varukorg Minimera varukorgen
| SEK SEK EUR EUR |
| Rabatt | - EUR | - SEK |
| Summa | EUR | SEK |
| Frakt | EUR | SEK |
| Moms | EUR | SEK |
| Totalt | EUR | SEK |
Revideringen av vägledningen för riskhantering – ISO 31000 – beräknas bli klar 2027. Nyss stärktes den svenska arbetsgruppen med en ny ordförande från Region Västerbotten, som deltar aktivt och framför sina och andra svenska deltagares ståndpunkter på internationella möten.

Klimatförändringar, geopolitisk instabilitet och cyberhot är bara tre av alla faktorer som innebär risk för dagens verksamheter. Många privata och offentliga organisationer använder ISO 31000, för att medvetet kunna värdera och hantera dessa på bästa sätt. En av dessa är Region Västerbotten vars beredskapshandläggare – Annelie Holgersson – är ny ordförande i den svenska arbetsgrupp som är engagerad i revideringen av ISO 31000.
– En viktig föreslagen förändring är att införa termen ”riskrespons” i stället för ”riskbehandling”. Skälet är att riskbehandling kan uppfattas som negativt och ge intryck av att risker alltid är problem som måste åtgärdas. Men en risk kan vara positiv, negativ eller både och. Till exempel kan risk vara positivt på finansmarknaden. Riskrespons är en bredare term som gör standarden mer neutral och användbar för fler aktörer.
– Djup, bredd, historik och nya perspektiv skulle jag säga, snarare än enskilda sakfrågor eller ståndpunkter. En av arbetsgruppens styrkor är att den består av både nya och erfarna deltagare, som kan ifrågasätta och förtydliga innehållet, så att standarden blir lätt att förstå även för ovana användare. Samtidigt ser de till att den följer befintliga regelverk och inte skapar parallella eller motstridiga standarder.
– Att man tar ett helhetsgrepp så att identifierade risker inte medför åtgärder som skapar risker någon annanstans. Samtidigt behöver varje organisation skapa sin egen lösning, inte bara ta någon annans. Här kommer standarden in. Den ger vägledning i vad som måste beaktas, men det är inget generiskt facit på hur det ska se ut.
– Utmaningen är att tydligt bottna i grunderna för riskavvägning – det vill säga mål, värden och prioriteringar – när ekonomi och tidspress driver på att acceptera lösningar som skapar risker längre fram, att problem skjuts upp eller bollas över på ”någon annan”. Det är inte ansvarsfull riskhantering.
Delar av denna text var först publicerad i Magasin SIS