Senare i år publiceras en uppdatering av ISO 13857, en av de viktiga, internationella maskinsäkerhetsstandarderna. – Vi har gjort en hel del förtydliganden, säger Kim Dahl, ordförande i SIS-kommittén på området.

– Vissa delar av materialet har varit svårläst och lite otydligt. Att satsa på mer precisa formuleringar har varit en av våra främsta uppgifter, säger Kim Dahl, maskinsäkerhetsspecialist på säkerhetsföretaget Troax AB och ordförande i SIS/TK 282 Maskinsäkerhet.

ISO 13857 har tilläggsnamnet ”Skyddsavstånd för att hindra att armar och ben når in i riskområden” och är en standard som används av både maskintillverkare, maskinanvändare och återförsäljare av maskiner.

Den som följer standarden försäkrar sig om att uppfylla EU:s maskindirektiv, vilket underlättar CE-märkningen.

– Den största förändringen i vår uppdatering av standarden är att det nu finns riktlinjer kring att alla utrymmen över 180 millimeter på en maskin ska ses som en möjlig, avlång öppning, där det finns risk för fullt kroppstillträde. Med andra ord: vi vill fästa uppmärksamhet på att en maskin kanske har någon form av udda hålighet, eller att det kanske finns ett stängsel som någon trots allt kan krypa under, påpekar Kim Dahl.

För att motverka skador och olyckor betonas vikten av riskbedömningar och betydelsen av att arbeta med maskinskydd och säkerhetsavstånd.

– Standarden är en vägledning i hur du uppfyller säkerhetskraven, och ska bidra till att maskinanvändarna får alla fingrar och ben med sig hem från jobbet, betonar Kim Dahl.

Han framhåller att det generella säkerhetstänkandet har förbättrats under de senaste 25 åren – framför allt inom industrin, där det numera är ovanligt med dödsolyckor. Åtminstone gäller det i Sverige och i de övriga nordiska länderna, där säkerheten internationellt sett ligger på en hög nivå.

– Det viktiga är att se säkerhetsarbetet som en möjlighet, och inte som ett problem. Vi har kommit en bra bit på väg, men får inte slå oss till ro. Ett av dagens största problem är när säkerhetsutrustning i vissa fall manipuleras, till exempel om en medarbetare tar bort ett maskinskydd för att spara tid och hitta genvägar. Då spelar det ingen roll hur mycket arbetsgivaren har investerat i säkerhet, säger Kim Dahl.

I tolv år har han varit aktiv i SIS/TK 282, som är SIS största tekniska kommitté. Gruppen har närmare 80 medlemmar, vilket ger ett brett beslutsunderlag.

Revideringen av ISO 13857 har pågått i cirka fyra år och i det arbetet har Kim Dahl även haft en roll som projektledare på ISO-nivå. Från svensk sida är han nöjd med de uppdateringar som nu har gjorts.

– När vi i Norden går samman kan vi göra stor skillnad inom ISO, där varje land annars har en röst vardera. Jag tycker att vi har fått fram en bra vägledning, med bättre tabeller och tydligare förklaringar än tidigare. Nu finns det till exempel definitioner kring det som tidigare sågs som ”mindre skador” och ”låg risk”. Enligt planerna ska den reviderade standarden publiceras i slutet av 2019, berättar Kim Dahl.

Att delta i standardisering ser han som en givande form av utbildning. Han lockas av möjligheten att få vara med och påverka, inte minst på global nivå. Vad han önskar sig för framtiden är att fler unga ska upptäcka fördelarna med standardiseringsarbete.

– Folk frågar sig ibland vad vi ska med standarder till, men det är lätt att se att det ger stora vinster. Investeringar i säkerhet är alltid lönsamt: en säker maskin producerar mer, och gör att medarbetarna kommer hem helskinnade till familjen.

– En del tycker att standarder är dyra, men tänk i stället på vad det skulle kosta att själv ta fram den typ av dokumentation som efterfrågas av till exempel Arbetsmiljöverket. Det finns också andra tunga argument att lyfta fram – ska du vara med på världsmarknaden är det numera ett måste att kunna hänvisa till standarder. Annars blir du överkörd, säger Kim Dahl.

Text: Lena Lidberg