Sverige får starkare roll i internationell standardisering

SIS vd Annika Andreasen har valts in i ISO:s styrelse, vilket innebär ökat svenskt inflytande i utvecklingen av internationell standardisering. Standardisering är avgörande för att underlätta global handel, och att kunna påverka den är strategiskt viktigt för Sverige och svensk konkurrenskraft.

ISO, International Organization for Standardization, utvecklar och fastställer internationella standarder, och dess styrelse ISO Council är högsta beslutande organ. Svenska institutet för standarder, SIS, är Sveriges nationella standardiseringsorgan och medlem i ISO.  
Vid ISO:s årsmöte i Rwandas huvudstad Kigali valdes Annika Andreasen in i ISO Council. 

–  Sverige har en lång och stolt tradition av att bidra till internationell standardisering. I ISO Council vill jag arbeta för att både stora och små medlemsländer får starkare röst i det globala samarbetet, och samtidigt stärka Sveriges inflytande, säger Annika Andreasen, vd Svenska institutet för standarder, SIS. 

Med en plats i ISO:s styrelse ökar Sveriges möjligheter att påverka och skapa goda förutsättningar för utvecklingen av nya standarder som kan ge tillgång till globala marknader.  

Internationella standarder är viktiga verktyg för att tillverkare och kunder ska kunna bedriva rättvis och effektiv handel med produkter och tjänster över hela världen. För ett litet, exportberoende, land som Sverige är en konkurrensutsatt och välfungerande marknad avgörande. 

Svenska institutet för standarder, SIS, är utsett av regeringen som svenskt standardiseringsorgan, och SIS roll är att driva och leda standardiseringsarbetet som svenska företag, organisationer och myndigheter tar initiativ till, och som har avgörande betydelse för svensk konkurrenskraft.  

Fakta ISO Council: 

• ISO Council är högsta beslutande organ inom ISO och består av 20 medlemmar från olika länder, och en ordförande. Dessutom medverkar ytterligare vicepresidenter med rösträtt, samt representanter från rådgivande grupper från exempelvis konsumenter och utvecklingsländer. Dessa är utan rösträtt.  

• USA, Japan, Kina, Frankrike, Tyskland och Storbritannien har fasta platser, övriga länder väljs in på maximalt fyra år.  

• Fysiska möten hålls tre gånger per år, och undergrupper med ansvar för olika områden möts oftare.