Drygt 25 000 fotgängare skadas varje år i halkolyckor på grund av snö och is. Nu har Trafikverket, RISE och SIS tagit fram ett förslag på hur man kan mäta och märka skosulors egenskaper mot halka. Bättre testmetoder och mer kunskap kan hjälpa oss att välja rätt skor för vinterväder.

Svenska fotgängare som halkar och gör sig illa kostar cirka 11 miljarder kronor i sjukvårdskostnader varje år. Trafikverket arbetar med trafiksäkerhet enligt Nollvisionens principer, men i dagsläget ingår inte de gåendes fallolyckor i definitionen av en trafikolycka. Med anledning av hur många som faktiskt skadas är området ändå prioriterat på myndigheten. Därför har en aktörssamverkan mellan Trafikverket, SIS och RISE startas för att se om standardisering kan vara ett verktyg för att främja tillverkning och köp av skor som är motståndskraftiga mot halka. Målet är att intresserade aktörer ska inleda ett nytt standardiseringsarbete för en testmetod och klassificering av skosulor efter hur bra grepp de har vid halka.

SIS ställer tre frågor till Helena Sjöberg projektledare på Trafikverket.

Varför behöver vi se över det här med hala skosulor?
Den största andelen allvarligt skadade fotgängare skadar sig i ”singelolyckor”. Alltså när en fotgängare faller på egen hand utan att någon annan trafikant är inblandad. En stor del av dessa olyckor beror i sin tur på halka orsakad av is och snö. Ett traditionellt sätt att minska halkolyckorna har varit att arbeta med drift och underhåll av gångbanor, men det bästa vore så klart om man slipper halka även om till exempel plogbilen är sen att ploga gatan man går på. Där kommer arbetet med skor in. Ju bättre fäste skosulan har mot olika underlag – även is och snö – desto färre allvarligt skadade fotgängare kommer vi förhoppningsvis att se.

Berätta om bakgrunden till samverkan mellan Trafikverket, SIS och RISE.
I arbetet med vårt arbete med Trafikverkets fotgängarinriktning identifierades behovet av säkrare skor, med tanke på antalet allvarligt skadade fotgängare i fallolyckor som orsakas av halka på is och snö. Vi tog då initiativet till en aktörssamverkan med bland annat SIS och RISE för att undersöka möjliga angreppssätt. Under arbetet identifierades behovet av att testa skors halkegenskaper även i kallt klimat, eftersom de i dagsläget endast testas i rumstemperatur vilket inte ger någon indikation om vilka friktionsegenskaper skornas sulor har vid minusgrader.

Vilka positiva effekter kan en testmetod och klassificering leda till?
Förhoppningen är ökad kunskap om skadebilden, men även en märkning av vinterskor som både tillverkare och konsumenter kan förhålla sig till. Om tillverkare vet att deras skor kommer testas utifrån vintertemperaturer kan de anpassa sina metoder och materialval för att skapa säkrare vinterskor. Om skorna sedan rankas utifrån en konsumentmärkning bidrar det även till att konsumenter lättare kan göra medvetna val i butikerna och därmed välja vinterskor med sulor som inte halkar lika lätt.

Källor:
Socialstyrelsen samt MSB Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Schyllander, J., Fotgängare och halkolyckor. 2013.