Hög kvalitet i äldreomsorgen – hur säkerställer vi det?

Torsdagens frukostseminarium på Rosengården i Visby bar rubriken ”Hög kvalitet i äldreomsorgen – hur säkerställer vi det?”.
Standardiseringsorganisationen SIS vd, Thomas Idermark, inledde med att berätta att det finns ett stort intresse för den nya kvalitetsstandarden. Mellan 40 och 50 procent av kommunerna och omkring 50 procent av landstingen och regionerna har hittills laddat ned standarden.

– Standarden fungerar som en handbok och en checklista över de krav som redan i dag finns på äldreomsorgsområdet. Den blir ett verktyg för att praktiskt tillämpa kraven i vardagen, och för att utvärdera och kontrollera en verksamhet, sammanfattade Thomas Idermark.

SIS har tagit fram standarden på uppdrag av socialdepartementet.

Ett 50-tal aktörer har deltagit i arbetet – däribland kommuner, landsting, privata företag, fackförbund, intresseorganisationer och högskolor. En av deltagarna är Lena Freiholtz, kvalitetschef på det nordiska vård- och omsorgsföretaget Ambea. Där ingår bland annat Vardaga, som är en av Sveriges största privata aktörer inom äldreomsorgen.

– Äldreomsorg är en komplex och regelstyrd verksamhet. Standarden är ett sätt att ta alla dessa ingredienser och implementera dem i ledningssystemet, förklarade Lena Freiholtz.

Hon tror att de offentliga utförarna är de som kommer att påverkas mest av att det nu finns en kvalitetsstandard på området.
– De privata utförarna utgör cirka 20 procent och är redan oerhört kontrollerade av samhället. Vi behöver en fullständig transparens mellan de olika verksamheterna – det är en rättighet ur medborgarperspektiv. Genom standarden kan vi lära av varandra och fortsätta utveckla äldreomsorgen, framhöll Lena Freiholtz.

I debattpanelen fanns även Barbro Westerholm, riksdagsledamot för Folkpartiet. Hon tror att standarden kan bli till nytta för många intressenter, från upphandlare och verksamhetschefer till pensionärsorganisationer.

– Standarden är förpackad på ett lättläst sätt och blir ett dokument som verksamheterna kan matcha sig mot. Det viktiga är bara att inte invaggas i falsk säkerhet och tänka ”jaha, nu har vi gjort allt som står där”. Det måste även finnas ett eget ”tänk”, sa Barbro Wester. Hon påpekade att medierna väljer att uppmärksamma äldreomsorgens brister, medan de goda exemplen sällan syns.

– Mycket är bra i svensk äldreomsorg och vi behöver lyfta fram vad som görs på de bästa ställena: de verksamheter som har få sjukskrivningar, nöjda boende och nöjda anhöriga.

Ilmar Reepalu, tidigare Socialdemokratiskt kommunalråd i Malmö och den nuvarande regeringens välfärdsutredare, var den i panelen som var mest skeptisk till en standard inom detta område.
– För mig är standarder ofta förknippat med något statistiskt och tekniskt, till exempel elkontakter. Standarder är inte ett positivt värdeladdat ord.

– Jag tycker att standardens fördel är att man vid en viss tidpunkt samlar upp kunskap och ”best practice”, för att hitta och utveckla goda verksamheter. Men jag är jätterädd för att standardisera olika skeenden och blir rädd när allt detta blir en tjock bok, sa han.

Standarder byggs genom ”synnerligen dynamiska processer”

SIS VD Thomas Idermark betonade att moderna standarder byggs genom ”synnerligen dynamiska processer”:
– Standarden får inte vara statisk, utan uppmuntrar till ständiga förbättringar. Efter sommaren går vi till exempel vidare och drar igång ett arbete som syftar till att förbättra kvaliteten hos HVB-hemmen, berättade han.

Kristina Mårtensson, samhällschef på fackförbundet Kommunal, poängterade att bemanning, kontinuitet och kvalitet är avgörande faktorer i äldreomsorgen. Kommunal är ett av de fackförbund som har deltagit i SIS arbete kring kvalitetsstandarden.

– Standarden tar bland annat upp arbetsmiljöaspekten, vilket är bra. Det är inom de relationsbaserade yrkena som sjukskrivningarna ökar mest. Vi behöver jobba systematiskt med kvalitetsfrågorna, och standarden är en bra grund. Men det finns en fara med att den leder till en ”miniminivå”, sa Kristina Mårtensson.

I publiken fanns bland andra Eva Nilsson Bågenholm, som var den förra regeringens nationella äldresamordnare. Numera är hon kvalitetsdirektör på omsorgsföretaget Humana.
– Jag var en av dem som beställde den här standarden. Det har funnits väldigt lite av kvalitetsuppföljningar inom äldreomsorgen – oftast blir det bara synpunkter kring om det är offentlig eller privat verksamhet som är ”bäst”. Standarden är ett första steg för att komma vidare, och jag är glad över att arbetet nu fortsätter inom till exempel HVB-hemmen, sa Eva Nilsson Bågenholm.

Text: Lena Lidberg