Nyhet · 2019-12-03

Forskare: Så undervisar du bäst i hållbarhet

Ett hållbart samhälle kräver nya tankesätt och att kraften för att ifrågasätta det invanda finns. Cecilia Caimans forskning kring barns lärande syftar till att ge lärare och pedagoger nya verktyg och modeller för undervisning kring hållbarhet. Genom kreativitet kan förändring ske.

Det är vid Stockholms universitet och Institutionen för matematikämnets och naturvetenskapsämnenas didaktik som Cecilia Caiman bedriver sin forskning, som kretsar kring att finna och analysera de faktorer som påverkar undervisningen och dess innehåll.

–  Målet är att ge lärarna didaktiska modeller och verktyg för utbildning i hållbarhet, för att eleverna ska kunna bidra till ett hållbart och rättvist samhälle, säger Cecilia Caiman.

En av de viktigaste komponenterna i denna process har visat sig vara kreativitet. Som en motvikt i den tunga debatten om klimatförändringar och en accelererande förbrukning av naturresurser, kan kreativitet tyckas väga lätt. Men i ett skede där hela samhället står inför att lära om och lära nytt behövs ett nytt angreppssätt.

–  Komplexiteten i frågan är så enormt stor att det är svårt med avgränsningarna och att förutse konsekvenserna. Därför behövs kreativitet, förklarar Cecilia Caiman.

Kreativt tänkande och processer

Den kreativa processen behöver komponenter såsom fakta, inspiration och komplexitet, kritiskt tänkande och ämneskunskap. Då kan resultatet bli både originella och värdefulla resultat.

–  En viktig del av kreativiteten är att kombinera fakta på ett nytt sätt och att hämta inspiration från andra områden, säger Cecilia Caiman och ger det japanska tåget Shinkansen som exempel. Snabbtåget utformades efter kungsfiskaren som förebild, och det sätt som fågeln formar sin kropp i övergång mellan luft och vatten.

Användningen av standarder syftar till att lösa problem, öka effektivitet och samförstånd. Ett sätt att nå nya lösningar på de utmaningar som ett hållbart samhälle presenterar, kan vara att våga förena standardisering med vad som i det perspektivet framstår som galenskaper.

Lärmiljöer som bidrar till kreativitet

För att kreativiteten ska få flöda och så småningom förhoppningsvis ge nyskapande resultat förutsätter att det finns miljöer och situationer där eleverna känner sig trygga i att vara kreativa och blir inspirerade, menar Cecilia Caiman.

–  I första skedet ska man aldrig kritisera, aldrig refusera, aldrig analysera. Det viktiga är att det kommer fram idéer. Ju fler och vildare, desto bättre. En dålig idé kan starta associationskedjor som leder vidare till något värdefullt. Reflektion kommer i ett andra skede. Det är då som idéerna analyseras utifrån sitt nyhetsvärde och nyttovärde, och det är här som komposition och inspiration kopplas på, enligt Cecilia Caiman.

I vår standardiserade vuxenvärld har vi en del att lära av barnens sätt att se på saker, deras sätt att se på världen. Ett sätt att få igång idéflödet kan vara att lämna möteslokalen och angripa problemet på ett helt nytt sätt, till exempel med hjälp av dramatisering eller genom att experimentera med lera.

–  Barn är duktigare på att tänka i nya banor och kombinera fakta på oväntade sätt. Vårt mål är att skolan ska understödja det och att nästa generation fortsätter att vara nyfikna och kreativa.