”Folkhälsoproblem som länge har behandlats som en privatsak”

Barnmorskan Karin Eriksson på EsterCare möter ofta kvinnor som tvingas hantera menstruations- och klimakteriebesvär i det tysta. Genom sitt engagemang i utvecklingen av den historiska standarden ISO 45010 vill hon ge arbetsgivare över hela världen verktyg att skapa en mer inkluderande och jämlik arbetsmiljö.

Vilken betydelse har ISO 45010?  

ISO 45010 ger arbetsgivare ett konkret verktyg för att hantera frågor kopplade till menstruation och klimakteriet, och även legitimitet att prioritera dessa. De är inte längre något ”extra”, utan del av ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Det har saknats ett gemensamt ramverk för hur arbetsgivare ska göra. Vad är rimligt att erbjuda? Vilka anpassningar gör skillnad? Vi ser att många vill göra rätt, men de vet inte hur.  

EsterCare har varit med och påverkat utvecklingen av ISO 45010 – på vilket sätt? 

Vi har bidragit med vår kliniska kunskap och erfarenheter i SIS arbetsgrupp som representerat Sverige i det internationella arbetet med att ta fram ISO 45010. Det är en sak att känna till forskningen, en annan att varje dag möta kvinnorna som lever med de här utmaningarna. Vi har försökt föra in patientperspektivet i standardens utformning.  

Berätta om din erfarenhet av frågorna som ISO 45010 är tänkt att lösa! 

Som barnmorska har jag i många år sett hur menstruation och klimakteriebesvär påverkar kvinnors vardag på ett sätt som sällan tas på allvar. Jag möter kvinnor som inte vågar säga till sin chef varför de behöver gå hem, eller som kämpat med besvär i flera år utan att förstå att det går att få hjälp. På arbetsplatsen är det ofta tyst om de här frågorna och tystnaden kostar. Det handlar om sjukfrånvaro, prestationsförmåga och i förlängningen att kvinnor lämnar arbetsmarknaden i förtid. Det är ett folkhälsoproblem som länge har behandlats som en privatsak.  

Vad motiverade dig att delta i standardiseringen?  

Jag har ägnat hela mitt yrkesliv åt kvinnors hälsa och sett hur ofta de här frågorna hamnar i skymundan både inom vården, forskningen och på arbetsplatsen. På EsterCare arbetar vi dagligen med att stödja arbetsgivare som tar kvinnors hälsoutmaningar på allvar. När möjligheten att vara med och forma en global standard kom, kände jag att det var precis där jag ville bidra. Förändring sker inte av sig självt, någon måste sitta med vid bordet och se till att klinisk verklighet och patientperspektivet faktiskt kommer med.  

Hur har du upplevt att delta i en kommitté? 

Det har varit en lärorik process. Standardisering kräver ett annat tänkande och arbetssätt än det jag möter i mitt dagliga arbete. Samtidigt har det varit oerhört värdefullt, inte minst samarbetet med experter från olika länder och bakgrunder. Det har påmint mig om hur universella de här frågorna är och hur mycket vi vinner på att hantera dem tillsammans, snarare än var och en för sig.  

Är det något mer du vill tillägga?  

ISO 45010 är historisk! För första gången finns det en global standard som specifikt adresserar kvinnors hälsa på arbetsplatsen. Men det är bara ett verktyg. För att göra skillnad måste arbetsgivare använda den och vi som arbetar med hälsa måste fortsätta att driva frågorna. Jag ser att ISO 45010 är en bra början, men den är inte slutmålet.  

Jag vill också lyfta en fråga som vi ofta får; Varför behövs det en standard för kvinnor? För mig handlar det inte om att peka ut eller särskilja, utan om att skapa lika förutsättningar. Kroppen påverkar arbetsförmågan för alla, det har vi länge tagit hänsyn till i arbetsmiljöarbetet. ISO 45010 ser till att även de hälsoutmaningar som är specifika för kvinnor får lika stort utrymme och samma seriösa bemötande. Det är i grunden en fråga om jämlikhet. 

Lanseringswebbinarium 24 september

Vill du veta mer om standardiseringen som möjliggör ett systematiskt arbetsmiljöarbete? Kontakta Lorena Olivares, projektledare på SIS.