Belägenhetsadresser är ett sätt att ange en plats
1)
utan att använda koordinater.
Andra sådana indirekta referenssystem är t.ex. statistikområden, valdistrikt och
fastighetsbeteckningar. Belägenhetsadresser är, till skillnad mot många andra refe-renssystem,
kända för dem som bor och verkar på platsen och ofta angivna med
skyltar. En belägenhetsadress anger alltid var en plats finns till skillnad mot postala
adresser som anger vart post skall skickas för att hamna hos en adressat vilket kan
vara via en postbox eller poste restante. Genom att belägenhetsadresser bygger på
ortnamn, t.ex. gatunamn och gårdsnamn, har de stort kulturhistoriskt intresse. Det
är Sveriges kommuner som sätter belägenhetsadresser och användarna är många
inom både offentlig och enskild sektor. Belägenhetsadresser finns i så gott som alla
större tätorter och de blir allt vanligare på landsbygden.
Det har saknats regler och riktlinjer för hur belägenhetsadresser skall utformas
vilket har försvårat användning och utbyte av dem. Den här standarden visar
hur man med hjälp av befintliga ortnamn bygger upp belägenhetsadresser.
Standarden gör det möjligt att göra detta på flera olika sätt, t.ex. med vägnamn
och nummer eller by- och gårdsnamn. Vilket sätt man än väljer är begreppen
standardiserade för att underlätta användningen av adresserna och tydliggöra
sambandet mellan dem och de postala adresserna. (För postala adresser gäller
Svensk Standard SS 61 34 01).
Med hjälp av standarden kan man sätta belägenhetsadresser som följer lokala tra-ditioner.
Samtidigt kan rationell dataanvändning underlättas inom verksamheter
där man sätter belägenhetsadresser, anger en plats på ett för allmänheten lättför-ståeligt
sätt eller utbyter data om platser. Några exempel på verksamheter är kom-munal
adressättning, räddningstjänst, taxi, buss, myndigheters tillståndsgivning,
studier av pendlingsmönster, folkbokföring, tidningsutdelning, postutdelning, skol-skjutsplanering,
hemtjänst och marknadsundersökningar.
Den som