Användningen av geografiska informationssystem (GIS) ökar i samhället och därmed ökar också behovet av att kunna utbyta geodata på ett enkelt sätt. Men att samla in information som man vill utbyta innebär stora kostnader. Om information kan inhämtas från en part som redan samlat in den kan därför besparingar göras.För att enkelt kunna utbyta information om olika vattenförekomster måste ett arbete med att identifiera vattenförekomsterna med hjälp av unika identiteter göras. Det finns även ett stort behov av att kunna besk-riva det svenska vattensystemet som ett sammanhängande och flödesriktigt nätverk i vilket vattnets väg kan följas. Inom till exempel miljöområdet vill man kunna följa spridningen av föroreningar i vattensystemet, ta fram källfördelningar för olika ämnen och kunna göra scenarioberäkningar för olika åtgärdsprogram. Imple-menteringen av EU:s ramdirektiv för vatten innebär en ytterligare fokusering på denna typ av frågeställningar.Syftet med denna standard är dels att möjliggöra utbyte av geodata om sjöar, vattendrag, grundvatten och relaterade företeelser samt system av dessa, dels att vara ett led i nationella och internationella initiativ till harmonisering av geodata, såsom EU:s ramdirektiv för vatten[6] och Inspire-direktivets dataspecifikation för hydrografi.Standarden hanterar bl.a.:- En modell för geometrisk beskrivning av vattensystem som sammanhängande nätverk från källa till hav, med angiven flödesriktning, inklusive det område varifrån vattnet dränerar, dvs. avrinningsområdet. Även kustvatten ingår.- Begrepp och terminologi för vattenföreteelser- Stöd för att skapa unika identiteter för vattenobjekt- Stöd för två- och tredimensionell geometrisk beskrivning av vattensystemet- Beskrivning av konstgjorda vattenvägar och periodiskt förekommande vattenobjekt- Stöd för förändrings- och historikhantering