I denna standard beskrivs en metod att bedöma risken för vattenläckning vid fästpunkterna hos profilerad takplåt på grund av temperaturrörelser i plåten i förhållande till takstommen. Resultaten kan också vara vägledande vid bedömning av infästning av fasadbeklädnad av profilerad plåt. Vattenläckning på grund av andra orsaker t. ex felmonterade fästelement, behandlas inte i standarden. Standarden vänder sig i första hand till de som utarbetar anvisningar för infästning och montering av profilerad plåt t. ex plåttillverkare och fästelementtillverkare. Resultat från provningen kan läggas till grund för bedömning av största sammanhängande plåtlängd. Fästelementen skall förankra plåten i underlaget och samtidigt hålla tätt mot regnvatten. Plåten skall kunna röra sig en viss sträcka relativt underlaget utan att fästelementens förankrade och tätande funktion äventyras. Detta kan man åstadkomma antingen genom att fästelementen utformas så att plåten kan glida på underlaget utan nämnvärt motstånd (alt 1) eller genom att plåtinfästningen i sin helhet konstrueras så att plåtens förskjutning i längdled i förhållande till stommen tas upp på vägen mellan plåpten och stommen (alt 2). Exempel på alt 1 är dels infästning i profiltopp under vilka fästelement har (en viss) möjlighet att böja sig och på så sätt tillåta en måttlig förskjutning mellan plåt och underlag, dels specialkonstruerade fästelement som kan ta upp förskjutningar utan att mista sin tätade funktion. Exempel på alt 2 är plåtinfästning i lätta och sidoveka upplagsbalkar, där böjning i liven i kombination med den normala eftergivenheten i plåtens infästningspunkter tillåter avsevärda förskjutningar. Standarden är i första hand avsedd för alt 1, men kan i princip tillämpas även på alt 2.