Denna standard beskriver metoder för dragprovning av enkelskikt eller flerskiktsystem av färg, lack eller liknande produkt. Provningen kan tillämpas på många typer av underlag. Olika metoder föreskrivs beroende på om underlaget är deformerbart, såsom metallfolier, plast och trä, eller styvt, såsom tjock betong och metallplattor. För speciella ändamål kan beläggningen appliceras på en dragkropp, och i så fall skall en metod för bestämning av skikttjocklek överenskommas mellan berörda parter. Provningsresultatet är den minsta dragkraft som erfordas för att åstadkomma brott i den svagaste gränsytan (vidhäftningen eller adhesionen) eller i den svagaste komponenten (de inre sammanhållande krafterna eller kohesionen). Även kombinationer mellan dessa båda fall kan uppkomma.