Bioimpakt och SIS ligger bakom en ny teknisk specifikation som kan få stor betydelse för Europas avfallshantering, genom att den listar gener som riskerar att påverkas vid exponering för olika ämnen.

I framtidens cirkulära ekonomi måste vi kunna återvinna långt mer och avfallsbolagen är en del av den växande industri som ska möjliggöra omställningen. Samtidigt som verksamheten behöver skalas upp måste det ske på ett sätt som varken äventyrar naturen eller djurs och människors hälsa. Därför behövs bra analysmetoder som tillförlitligt talar om var gränsen går för när olika ämnen – till exempel halter av kadmium eller koppar – riskerar att bli skadliga. 

Hittills har avfallsbolagen använt kemiska metoder för att analysera det vatten som läcker ut och i brist på kunskap om vilka nivåer som faktiskt är skadliga har man utgått från studier på djur och därefter lagt till en säkerhetsfaktor. Men vatten är en komplex miljö och vissa ämnen, som till exempel zink, är nödvändiga för organismernas överlevnad samtidigt som de är giftiga i högre halter. Skillnaden kan vara mycket liten och det finns alltid liv som inte klarar en viss nivå. 

Analyserna försvåras ytterligare av att labbmiljön skiljer sig från naturen, där det finns gott om annat som påverkar livsvillkoren. Många djur har också en bra förmåga att anpassa sig till nya villkor. I stället för att mäta kemikaliehalten går det att använda biologiska metoder, för att avgöra hur exponering av ett visst ämne påverkar överlevnaden och möjligheten till fortplantning.

^{Tester utförs ofta på vattenloppan (daphnia magna) som är extra känslig för exponering av olika ämnen}

Biologiska analyser kopplar exponering till toxisk effekt

Per-Erik Olsson är molekylär utvecklingsbiolog och driver företaget Bioimpakt, som utför biologiska analyser.

– Styrkan med biologiska metoder är att man kan koppla en reaktion till en viss exponering. Kemikaliska analyser är mer trubbiga verktyg som ibland baseras på gamla studier. Det vore olyckligt om möjligheten till återvinning skulle begränsas av att till exempel kopparhalten är för hög enligt gängse EU-regler, ifall vi kan påvisa att nivån inte medför några problem.

Biologiska analyser baseras på Adverse Outcome Pathway (AOP). Det är en modell som identifierar sekvensen av molekylära och cellulära händelser som leder till en toxisk effekt, när en organism exponeras för ett visst ämne.

– Organismen svarar med att aktivera olika gener eller proteiner. Men det är inte troligt att ett ämne påverkar alla 25 000 gener, bara ett urval, förklarar Per-Erik Olsson.

^{Per-Erik Olsson på Bioimpakt}

Ny standard ska underlätta framtidens avfallshantering

Idag finns en god uppfattning om vilka de här generna är och att risken att miljön påverkas negativt är minimal om inga identifierade gener är påslagna. Kunskapen kan få stor betydelse för framtidens avfallshantering, så med stöd av Svenska institutet för standarder, SIS, har Per-Erik Olsson medverkat till att ta fram en ny europeisk standard. 

– Vi har jobbat med den här standarden i fyra år, men arbetet började långt tidigare. Den första tekniska specifikationen som listar alla aktuella gener blev nyss godkänd.

Informationen gör det lättare att avgöra om ett nytt material går att återvinna eller om det behöver läggas på deponi. Den kan också ge kommuner något att luta sig mot, när de bedömer vad som är en godtagbar risk.

– Inga resurser är oändliga och vi behöver lära oss hur saker och ting kan återvinnas med en godtagbar risk. Vi kan aldrig bli av med allt och det finns heller ingen helt giftfri miljö. Bättre då att lägga ribban efter de exponeringsnivåer som vi vet inte har någon inverkan på organismers överlevnad och fortplantning, säger Per-Erik Olsson.

Vill du veta mer om SIS standardisering? Kontakta Lorena Olivares, projektledare på SIS.