SS-EN 1996 - Murverkskonstruktioner

Här publiceras frågor och svar som ska vara till hjälp för dig som arbetar med tillämpningen av standarden.

SS-EN 1996-1-1 Partialkoefficienten för tegel i olyckslastfall

Fråga publicerad 2021-07-08.

Fråga: I 2.4.3 i SS-EN 1996-1-1 står det "Tillämpliga värden för partialkoefficienten för material γm i brottgränstillstånd ska användas för normala situationer och vid överpåverkan" (I den engelska versionen:  The relevant values of the partial factor for materials shall be used for ultimate limit state for ordinary and accidental situations"). Innebär det att samma partialfaktor ska användas i brottgränstillstånd som för olyckslastfallet, alltså att ingen reducering av partialkoefficienten för material får göras för olyckslastfallet för tegel?

Svar: Ja, vid olyckslaster som verkar genom mekanisk påverkan likt dem i brottgränstillståndet, till exempel påkörning med fordon, används partialkoefficienter för material enligt EKS 11, tabell. H-1.

Vad gäller vid brand krävs ett annat resonemang då materialets hållfasthet påverkas.

SS-EN 1996-1-1 – Skjuvhållfasthet för bärande tegelvägg

Fråga publicerad 2019-04-04.

Fråga: Jag ska ta fram skjuvhållfastheten för en bärande tegelvägg och skall använda ekv 3.5. För att kunna använda den så måste jag få fram σd som i stycke 6.3.1 beskrivs som 0,15 x Nrd och Nrd tas fram genom formel 6.2. Men jag får fram att genom använda ekv 6.2 att Nrd kommer ut i enheten N/m och inte i N, vilket i sin tur leder till att enheten för σd även blir fel. Är det någon enhetsomvandling som jag har missat?

Svar: Ja, du har rätt. Reduktionsfaktorn är enhetslös vilket ger m x N/m2 = N/m. Det formeln utelämnar är längden på väggen vilket också måste räknas med. Har man kortare väggpartier räknar man med totala längden för att få med ekv 6.3. Är det längre partier räknar man på 1 m. Det viktiga är att veta vad man räknade på när man fortsätter. På så sätt får man enheten N. Då stämmer även resten efter det. Detta är ett fel i översättning till svenska. Om man tittar i den engelska versionen står det"The design value of the vertical resistance of a single leaf wall per unit length, NRd, is given by".

Det är alltså "per unit length" som är missat i den svenska översättningen.

1. Frågeställaren bör uppmärksammas på att hen blandar ihop metoderna för bestämning av karakteristisk skjuvhållfasthet för murverk fvk (avsnitt 3.6.2) med bestämning av den skenbara böjhållfastheten Fxd1,app för väggar utsatta för transversallastning (avsnitt 6.3.1).

Följande gäller för bestämning av murverks skjuvhållfast fvk enligt 3.6.2:
- Formel 3.5 används, där Ϭd ges av de dimensionerande tryckspänningarna i det tväresnitt där man vill undersöka att väggen kan motstå skjuvningen (ofta vid upplaget).

Vill man sedan bestämma väggens bärförmåga med avseende på tvärkraftsbelastning, används avsnitt 6.2:
- Vägledning finns exempelvis i boken "Utformning av murverkskonstruktioner enligt Eurokod 6", ISBN-978-91-7333-794-6. Observera att i denna bok måste följande rättelse beaktas:

- Rättelse på sidan 53, första stycket. Ersätt "Genom momentjämvikt får..." med "Med hjälp av likformiga trianglar fås lc = l x (Ϭnormal + Ϭböjdrag) = 2,5 (0,126+0,227)/(2x0,227) = 1,94 m."

 

 

SS-EN 1996 – Murad väggpelare i tegel med balkonglast

Fråga: Jag ska verifiera bärförmågan hos en horisontalbelastad väggpelare i tegel enligt SS-EN 1996-1-1 och vill kontrollera att beräkningsgången är den rätta.

Tegelväggen ska bära upp balkonginfästningar och är därmed belastad horisontalt och vertikalt på cirka en meters höjd från bjälklag. Eftersom den vertikala bärförmågan är väsentligt större än lasten av balkonginfästningen(vid ”normal” balkongstorlek och väggtjocklek) görs endast kontroll av bärförmågan relaterat till momentet som uppstår vid balkonginfästningen. Momentet tas fram genom en strukturanalys i brottgränstillståndet där tegelpelaren antas ha stöd endast vid över- och underkant på grund av närliggande fönster (se 5.5.5 (9)). Bärförmågan beräknas sedan enligt Kap 6.3.1 där gynnsam inverkan av egentyngden medräknas enligt 6.3.1(4)(i).

Stämmer detta?

När det gäller större balkonger och tunnare väggar: Hur förhåller man sig till excentricitet för vertikallast av balkonginfästning (konsol på vägg) vid beräkning av vertikal bärförmåga? Jag tänker främst på metoden som beskrivs i Kap 6.4.2.

Svar: Om konstruktören bedömer att balkonglasten är marginell jämfört med väggens vertikala bärförmåga bör det vara rimligt att, som det föreslås, endast tilläggskontrollera för det lokala böjmomentet av infästningen.

Om balkonglasten vid t.ex. tunnare väggar inte kan bedömas vara marginell, kan metod enligt Kap 6.4.2 tillämpas. Man utgår från Kap 6.1.2.2, figur 6.1. Vid ramberäkning i brottgränstillståndet förutsätts att liggfogar inte kan ta upp vertikala dragspänningar. Av balkonginfästning på konsol i bjälklagsnivå, dragkraft från förankringsstag och excentriskt upplagt bjälklag beräknas momentet Mid i ök vägg, som insatt i EKV (6.5) ger toppexcentriciteten ei.

Excentriciteten em på halva vägghöjden beräknas med EKV. (6.7), där FORMEL inkluderar excentriciteterna av vindsugmoment på väggen och moment av dragkraft i balkongstag.

Dimensioneringsvärdet NRd för väggens vertikala bärförmåga beräknas enligt EKV (6.2) med FORMEL enligt EKV (6.4) för väggens topp/botten respektive FORMEL enligt Bilaga G för väggmitten.

SS-EN 1996-1-1 National Annex

Fråga: Today I learned that a facing brick with a width of 60 mm is allowed for one story buildings and that a brick with a width of 87 mm is allowed for any height according to Swedish building regulations. I would like to learn something about the background of these rules and how they relate to the use of SS-EN 1996-1-1 and national annex in Sweden.

Svar: A brick veneer should bear the effects of self-weight, wind-loads and temperature differences. The recommended minimum wall thicknesses are motivated by the practical difficulties to build too thin walls and at the same time meet the required building tolerances. Swedish building practice for brick veneers has since long time required a minimum thickness of 60 mm up to 6 meters wall height or max two stories, in all other cases minimum 85 mm. In the Swedish National Annex to SS-EN 1996-1-1 the figure 60 has been modified to 55 mm in order to suit that very common facing brick on the Swedish market.