1.1 Syftet med ISO 5725 är följande: a) att skissera de generella principerna som måste förstås vid bedömning och tillämpning av noggrannhet (riktighet och precision) för mätmetoder och mätresultat, samt att fastställa praktiska skattningar av de olika måtten från experiment (ISO 5725-1); b) att ge en grundläggande metod för skattning av de båda ytterlighetsmåtten för precision av mätmetoder från experiment (ISO 5725-2); c) att specificera mellanliggande mått på precision, med givna förhållanden under vilka de är tillämpliga och ge metoder för att skatta dem (ISO 5725-3); d) att ge grundläggande metoder för bestämning av en mätmetods riktighet (ISO 5725-4); e) att ge några alternativ för bestämning av mätmetoders precision och riktighet, som under vissa förhållanden kan vara lämpligare än de grundläggande metoderna presenterade i ISO 5725-2 och ISO 5725-4 (ISO 5725-5); f) att presentera några praktiska tillämpningar av dessa mått på riktighet och precision (ISO 5725-6). 1.2 Denna del av ISO 5725 gäller endast mätmetoder, som resulterar i ett enda värde på en kontinuerlig skala. Detta enda värde kan dock vara resultatet av en beräkning från flera observationer. I denna del definieras mått, som i kvantitativa termer beskriver en mätmetods förmåga att ge ett korrekt resultat (riktighet) eller att upprepa ett givet resultat (precision). Det underförstås att exakt samma storhet mäts på exakt samma sätt och att mätprocessen är under kontroll. Denna del av ISO 5725 kan tillämpas på en stor mängd olika material, inklusive vätskor, pulver och fasta föremål, tillverkade eller naturligt förekommande, förutsatt att eventuell heterogenitet i materialet beaktas på lämpligt sätt.