Denna standard redovisar principer och koder för numrering av ritningar som används i bygg- och förvaltningsprocesserna. Den omfattar ritningar för husbyggnader med tillhörande installationer, inredning och utrustning samt markarbeten. Standardens ramverk ger även utrymme för tillämpning inom anläggningsområdet.
Ritningsnumreringen tjänar primärt för identifiering och särskiljande av enskilda dokument. Ritningsnumret skall därför vara unikt i det sammanhang numret används, vilket kan vara ett projekt eller en delprocess i bygg- och förvaltningsprocesserna. Identifieringsbehovet ställer inga krav på strukturerade beteckningar.
Ritningsnumret tjänar även för sortering av utskrivna dokument likväl som datafiler. Därför innehåller numret koder som karakteriserar ritningen – dess typ och innehåll. Betydelsen av dessa koder skall vara uppenbar för en någorlunda rutinerad användare. Det medför kravet att kodernas komplexitet skall vara låg och att ritningsnumret skall innehålla ett begränsat antal tecken. Avsikten är inte att uttömmande beskriva ritningens egenskaper eller beteckna de objekt som ritningen representerar. För det ändamålet fordras mer sofistikerat stöd, till exempel elektronisk dokumenthantering.