(1) EN 1993-1-9 ger metoder för analys av bärförmågan med hänsyn till utmattning för bärverksdelar, in-fästningar och förband utsatta för utmattningslast.
(2) Dessa metoder baseras på utmattningsprovningar i full skala, som innefattar inverkan av geometriska och strukturella imperfektioner från materialframställning och utförande (t ex inverkan av toleranser och egenspänningar av svetsning).
ANM. 1 Beträffande toleranser, se EN 1090. Valet av utförandeklass kan anges i den nationella bilagan, intill dess att EN 1090 publiceras.
ANM. 2 Den nationella bilagan kan ge kompletterande information om krav på kontroll under tillverkningen.
(3) Reglerna är tillämpbara på bärverk där utförandet överensstämmer med EN 1090.
ANM. I förekommande fall anges kompletterande krav i tabellerna med förbandsklasser.
(4) Analysmetoderna som anges i denna del är tillämpbara på alla konstruktionsstål, rostfria stål och obehandlade rosttröga stål om inte annat anges i tabellerna med förbandsklasser. Denna del är endast tillämpbar på material som uppfyller seghetskraven i EN 1993-1-10.