(1) EN 1991-1-3 ger vägledning för bestämning av de värden på snölast som skall användas vid dimensionering av bärverk i byggnader och anläggningar.
(2) Standarden är inte tillämplig för platser belägna över 1500 meters höjd, såvida inte annat särskilt anges.
ANM.: Den nationella bilagan kan ge anvisningar för bestämning av snölast på höjder över 1500 m.
(3) I bilaga A anges vilka dimensioneringssituationer och lastbilder som bör användas för olika platser.
ANM.: Dessa olika platser (områden) kan anges i den nationella bilagan.
(4) Bilaga B ger de formfaktorer som gäller vid exceptionell snödrift.
ANM.: Den nationella bilagan anger huruvida Bilaga B får användas.
(5) Bilaga C ger karakteristiska värden för snölast på mark som är baserade på resultat av ett särskilt arbete avsett för denna Eurokod utfört enligt ett avtal med DGlII / D3 inom EU.
Syftet med bilagan är:
— att informera nationella myndigheter och därmed hjälpa dem att uppdatera sin nationella kartor;
— att bidra till att säkerställa att de vedertagna harmoniserade procedurer som använts för att ta fram kartorna i bilagan används i medlemsländerna vid hantering av basdata för snölast.
(6) Bilaga D ger vägledning för att anpassa snölasten på mark till återkomsttiden.
(7) Bilaga E ger upplysning om snöns tunghet.
(8) Standarden ger ingen vägledning beträffande speciella aspekter på snölast, t. ex.:
— stötkraft på grund av att snön glider av och faller från ett högre beläget tak;
— den ökning av vindlasten som kan bero på ändringar i form och storlek av byggnadsverket på grund av
snö eller anhopning av is;
— laster inom områden med snölast året om;
— islast;
— sidolast på grund av snö (t. ex. sidolast till följd av snödrift);
— snölast på broar.